Dröjsmålsränta – det här gäller

Sammanfattning

• Fastställs i räntelagen: Dröjsmålsräntan fastställ i enlighet med räntelagen till 8 %-enheter högre än den av riksbankens årligt fastställda referensräntan.

• Parterna kan avtala om annat: Parterna kan själva besluta att tillämpa en annan räntesats än den som fastställs i räntelagen. Dröjsmålsräntan i enlighet med räntelagen är den mest använda, men i vissa situationer kan det vara bra att avtala om en annan.

• Är obligatoriskt mellan näringsidkare: Det är inte möjligt för två näringsidkare att avtala bort dröjsmålsräntan i sitt avtal. Ett sådant villkor är inte giltigt.

• Om ingenting avtalas gäller räntelagen: Räntan som fastställs i räntelagen är standard i alla avtal, mellan såväl näringsidkare som konsumenter, om inget annat avtalas.

---

Vad innebär dröjsmålsränta?

Dröjsmålsränta är en tilläggsavgift som gäldenären ska utge till borgenären vid försenad eller utebliven betalning. Den blir aktuell när betalningen förfallit, det vill säga efter förfallodagen. Dröjsmålsräntan kan på så sätt ses som priset på pengarna i efterskott. Om förfallodagen är bestämd i förväg har företagaren rätt att ta ut ränta från den dagen fordran förfallit.

Räntelagen gäller om inget annat avtalats

Dröjsmålsräntan regleras i räntelagen och gäller vid kontraktuella förpliktelser om inget annat avtalats. Enligt räntelagen fastställs räntan till referensräntan + 8 procentenheter. Referensräntan bestäms av centralbanken två gånger per år. Det är därför i teorin möjligt att dröjsmålsräntan fastställs till under 8 % – förutsatt att referensräntan är negativ.

Annan räntekvot: Det är även möjligt för parterna i ett avtalsförhållande att välja att tillämpa en annan ränta än den som fastställs enligt räntelagen. I avtalet kan parterna även bestämma sig för att knyta dröjsmålet till en annan referens- eller fixerad ränta i enlighet med sina egna önskemål. Det går alltså att avtala om en högre ränta än den som fastställs i räntelagen – däremot får den inte vara så hög att den anses vara oskälig.

Vad händer om dröjsmålsränta eller förfallodatum inte är avtalat?

Även om avtalet inte reglerar frågan har en företagare ändå rätt att ta ut ränta på det debiterade beloppet om fakturan förfaller till betalning. Här föreligger dock en skillnad mellan om kunden är en näringsidkare eller konsument.

1. Näringsidkare: I avtalsrelationer mellan företagare kan en dröjsmålsränta tas ut 30 dagar efter utställt fakturadatum, även om det inte reglerats i avtalet.

2. Konsument: Om det däremot är fråga om ett konsumentförhållande måste företaget senast 30 dagar i förväg meddela konsumenten att dröjsmålsränta kommer tas ut. I en konsumentrelation berättigar således inte endast en utebliven betalning rätt till dröjsmålsränta.

Är endast frivillig i vissa situationer

Näringsidkare: När det är fråga om relationer mellan näringsidkare är det inte möjligt att avtala bort dröjsmålsränta. Ett villkor som fastställer att ingen dröjsmålsränta ska tillämpas på partsförhållandet är därigenom inte giltigt. Om ingenting regleras i avtalet gäller istället den tillämpning som framkommer av räntelagen. Det är däremot möjligt för företagare att fastställa räntan till annat än vad det som framkommer av räntelagen. Däremot måste den vara skälig. Både en oskäligt hög- och en betydligt lägre dröjsmålsränta än den som fastställs i räntelagen kan jämkas i domstol.

Konsument: Det är möjligt att i ett konsumentförhållande komma överens om att ingen dröjsmålsränta ska gälla på avtalet. Om däremot ingenting regleras i avtalet kommer räntan istället att bestämmas i enlighet med räntelagen.

Räntan kan ändras efter överenskommelse – men vad är en överenskommelse?

Både skriftlig och muntligt gäller: Dröjsmålsräntan kan baseras på avtal mellan parterna eller allmän branschpraxis istället för i enlighet med bestämmelserna i räntelagen. Villkor är giltiga om de avtalas skriftligen såväl som muntligen, däremot ligger bevisbördan, för att annan ränta avtalats, på borgenären varför det i praktiken är smart att reglera villkoret skriftligen.

Räntan måste godkännas av gäldenären: I normala fall är inte dröjsmålsräntan vad avtalet i huvudsak reglerar. Istället återfinns ofta regleringen i “allmänna villkor” i slutet av, eller bifogat till, avtalet. För att avtalet ska kunna åberopas måste det dock godkännas av båda parter – på samma sätt som vilket annat avtal som helst.

• Exempel: Det är inte möjligt att föra in en generell reglering av dröjsmålsräntan på sin hemsida där den faktiska kunden i fråga aldrig accepterar villkoret. I dessa situationer skulle kunden inte anses bunden av den reglerade räntan, utan den skulle istället tillämpas i enlighet med räntelagen.

Enklaste sättet att reglera

Docue tillhandahåller flera dokumentmallar där du snabbt och enkelt kan reglera dröjsmålsränta och andra betalningsvillkor. Exempel på innehållet till dina avtal kan du hitta i bland annat följande dokumentmallar:

• Enkelt skuldebrev

• Uppdragsavtal

• Konsultavtal

• Hyreskontrakt, bostadsobjekt