Vad innebär en konkurrensklausul i ett anställningsavtal?
Inledningsvis bör det anmärkas att en arbetstagare alltid har en allmän lojalitetsplikt som innebär att denne har en skyldighet att inte bedriva konkurrerande verksamhet med sin arbetsgivare, oavsett om anställningsavtalet eller andra avtal inom ramen för en anställning innehåller en konkurrensklausul eller inte. Denna princip är en viktig förutsättning för en välfungerande arbetsmarknad. Den anställdes allmänna åtagande att inte bedriva konkurrerande verksamhet med sin arbetsgivare upphör att gälla i och med att anställningsavtalet upphör. Med ett avtal om konkurrensförbud eller en konkurrensklausul i ett anställningsavtal kan arbetstagarens åtagande om lojalitetsplikt förlängas för en viss tidsperiod såväl efter anställningens upphörande.
Ett avtal om konkurrensförbud eller en konkurrensklausul syftar till att förhindra att arbetstagaren använder sig av arbetsgivarens företagshemligheter på ett sätt som skadar arbetsgivaren och kan gälla efter anställningens upphörande. Detta kan förstås som en särskild överenskommelse för att en före detta arbetstagare inte ska ha rätt att delta i eller ta anställning i verksamhet som konkurrerar med en före detta arbetsgivares verksamhet. En sådan överenskommelse får dock inte sträcka sig längre än vad som kan anses skäligt. Docue’s mall för konkurrensklausuler beaktar en skälig tidsfrist.
Förutsättningar för ett giltigt avtal om konkurrensförbud
En konkurrensklausul i ett anställningsavtal eller ett avtal om konkurrensförbud är bindande såvida det inte anses oskäligt.
Docues mallar för konkurrensklausuler tar i beaktande följande huvudpunkter vid en skälighetsbedömning.
1) Arbetstagaren har tillgång till företagshemligheter och möjlighet att använda nämnda företagshemligheter på ett sätt som medför skada i konkurrenshänseende.
Utgångspunkten är existensen av företagshemligheter vilket aktualiserar behovet av en konkurrensklausul eller ett avtal om konkurrensförbud. Med företagshemligheter avses, enligt lag (2018:558) om företagshemligheter information om
- affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet,
- som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller lättillgänglig för den som normalt har tillgång till information av det aktuella slaget,
- som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla, och
- vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende för innehavaren.
Erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare har fått vid normal yrkesutövning är inte en företagshemlighet. Inte heller är information om något som utgör ett brott eller annat allvarligt missförhållande en företagshemlighet.
Skälighetsbedömningen beaktar den anställdes position i företaget. Nyckelpersoner inom ett företag eller personer med en högre position inom företaget kan omfattas av en mer omfattande konkurrensklausul med beaktande av att ett angrepp på en företagshemlighet av nämnda anställda kan innebära en större skada för företaget.
2) Tidslängden, även benämnd bindningstiden, bör inte vara längre än vad som svarar mot arbetsgivarens behov.
Mot bakgrund av 2015 års kollektivavtal som kan agera vägledande vid en skälighetsbedömning av konkurrensklausuler anges att en konkurrensklausul inte ska ha en längre bindningstid än vad som anses skäligt enligt arbetsgivarens behov, vilket i regel är 9 månader. Om det finns särskilda skäl som hänför sig till verksamhetsområdet eller branschen kan det anses vara skäligt med en bindningstid om mer än 9 månader men bör i nämnda fall inte överstiga 18 månader.
3) Arbetstagaren har rätt till ersättning om denne är förhindrad att ta anställning hos en ny arbetsgivare eller på annat sätt bedriva annan verksamhet på grund av konkurrensförbudet.
En central del av skälighetsbedömningen är den anställdes rätt till kompensation för en konkurrensklausul. Den anställde har rätt till kompensation för inkomstförluster som hänförs till konkurrensförbudet under hela bindningstiden. Som tumregel är arbetsgivaren skyldig att betala 60% av slutlönen i kompensation till arbetstagaren, om arbetstagaren inte tjänar 40% av sin slutlön på grund av en orsak som hänför sig till konkurrensförbudet. Däremot är arbetsgivaren inte skyldig att exempelvis finansiera arbetstagarens planerade ledighet eller utbildning under bindningstiden.
Trots arbetstagarens rätt till kompensation på grund av konkurrensförbudet tas inte i beaktande vid skälighetsbedömningen om konkurrensklausulerna har små praktiska konsekvenser för arbetstagaren. Arbetstagaren är inte heller berättigad till ersättning för konkurrensförbudet, trots hinder att bedriva en annan verksamhet, om verksamheten som arbetstagaren ämnar bedriva är särskilt skadlig för den tidigare arbetsgivaren genom att den är inriktad på att angripa arbetsgivarens företagshemligheter eller ta över dennes kunder.
4) Parterna kan avtala om ett utbetalning om ett normerat skadestånd för brott mot konkurrensförbudet. Det normerade skadeståndet ska vara rimligt i förhållande till arbetstagarens lön.
Det normerade skadeståndet innebär att den part som brutit mot avtalet är skyldig att betala en, på förhand, uppskattad ersättning. Den skadelidande parten är inte skyldig att bevisa en verklig skada för att vara berättigad till att erhålla det normerade skadeståndet. Den skadelidande parten är berättigad till det normerade skadeståndet på basis av att ett avtalsbrott konstaterats.
